Herreje så trött under kalufsen jag är. Vi ska ju bygga ut vår stuga i Kirjaluokta från 21kvm till 33kvm, och focus har legat på förvaring och bäddplatser.
Initialt skulle vi ha 2 platsbyggda 160 breda våningssängar i 2 sovrum samt 2 bäddsoffor i allrum så 10-12 pers ryms att sova. Men när är vi så många egentligen där samtidigt?? Och hur i hela fridens dag skulle vi rymmas att vara så många på dessa *harkel* 33kvm???
Så planen ändrades till 1 sovrum med platsbyggd 160 våningssäng medans mitt och Uffes sovrum blir fredad zon med en vanlig 160 säng. Och hur många soffor som får plats återstår att se tills stugan är färdig. Men förvaringen är fortfarande viktig så det blir loft ovanför sovrummen som blir ca 1-1,5m djup och går längs hela den stugsidan.
Sen brakade vi iväg och ritade 2 hela fönsterväggar och en köksvägg.....what about förvaringen då??
Ja under sängarna och på loftet då, och så blir det fler köksskåp än nu och mycket högre, men det blir spännande att se hur jag får till det.
Sen har det varit ett jäkla meckande och räknande på hur stora fönstrena ska vara....vilket tagit stor del av kvällen. Köket hade jag som tur var ritat upp i stort sett färdigt, så det var lite finjusteringar samt bestämmande av gasolspis och kylskåp samt 12v fläkt. Men där var oxå ett himla läsande av produktfakta kring både spisen och kylen för att se hur stora luftspalter de behöver omkring sig och ta med detta i ritningen....gäsp...
Nåja tror nu att jag fått med det mesta så vi kan åka in på IKEA och se ut köksinredningen. Har dock beslutat oss för en gammal hederlig diskbänk i rostfritt som täcker hela bänkytan, inte så sexigt men nödvändigt då vi kommer att förvara hinkar med vatten på den, och den måste nog köpas någonannanstans ifrån.
Köksluckorna är jag sugen på att ha i mörkgrått eftersom hela stugan i övrigt kommer att ha vit liggande panel, men det tål oxå att grunnas på då den fortfarande bara är på 33kvm med 2 sovrum och hall. Och jag vill inte att den ska kännas mindre p.g.a för mörka luckor.
ja ni hör ju...mycket funderande är det ju...
Nåja, golvet har vi iallafall bestämt blir en plastmatta i mörkgrått som ser ut som breda brädplankor. Där har vi oxå fått ändra oss från vinylskivor då dessa inte tål de stora temperaturskillnaderna som vi kommer att ha under vintern, eftersom stugan står kall när vi inte är där....synd för de var så himla snygga :/
Fönstrena har vi bestämt blir aluminium med isolerglas av varmaste sorten med spröjs b130 h150, men med blodröd/mörkröd aluminium på utsidan eftersom vi kommer att måla stugan i tjärvitriol (underhållsfritt) med en lika blodröd ytterdörr så det blir lite kul. Vill även ha knutarna i samma röda så vi får se vem som vinner den striden...U är ju mer för underhållsfritt och jag är mer för att tänka att han behöver något att pyssla med nångång om sänder....hehehe.... Ja i skrivande stund har jag uttalat att jag kan måla för det är ju så roligt, men i slutändan vet jag att han kommer att vilja ta över ändå :)
Fasen, kom just på att jag verkligen inte vill att det ska synas innifrån att spröjsen är röda eftersom det kommer att skära sig mot det vita/gråa/svarta och rosa jag kommer att inreda insidan i...OMG, måste jag fundera ännu mer :O
De måste ju beställas omgående om de ska komma till slutet på augusti!!! Panik utbröt just!!! Måste ringa fönsterleverantören i morgon bitti!
Månne hur det skulle se ut om jag bara sket i spröjsen??? Blir fönsterytorna för kala då??? Ja, men ni hör ju vilket meckande det är med alla besluten som måste tas.
Även om det bara är en liten stuga så är det ju mitt älsklingstillhåll och det måste bli perfekt direkt, för jag lär ju aldrig göra om den igen.
Det är ingen lek att få ut byggmaterial, eller något annat för den delen, dit eftersom vi huserar i väglöst land. Vi har fraktat mycket av materialet dit med skoter sista helgen med snö, men eftersom vi fick bygglovet så sent så hann vi inte få dit allt.
Nu blir det med helikopter, de mindre sakerna kan vi frakta med båt, så det gäller att komma ihåg ALLT så vi kan få ut det när vi har helikoptern där för den är ju inte helt gratis.
Jag ska försöka lägga in före och efter bilder, samt hur det går efter som. Byggstarten beräknas till 20/8 och jag kan knappt bärga mig.
Over and out från en tokslut Kerstin
torsdag 28 juni 2018
onsdag 31 januari 2018
Det där med vallningar....
Hur ska man veta om man kommit in i klimakteriet och fått vallningar eller om man är dödsjuk med hetta i hela kroppen?
Jag har nu i snart 1 vecka haft mina första vallningar (tror jag), och läser om det för jag tycker inte att mina stämmer in på alla beskrivningar jag hört och läst.
En vallning ska ju börja kring bröstet och gå uppåt, men mina börjar kring ryggslutet och går samtidigt uppåt till huvudet och nedåt till fötterna....det har jag aldrig hört :O
Och visst kommer de dagtid men är ändå värst under nätterna, där jag nu legat och vridit mig och varit vaken större delen de 3 senaste nätterna! Ska det vara så här???
För jag upplever nästan att ryggen och benen svettas mest??
Eller bör jag söka läkare??
Ja herreje hur ska man kunna veta, lingonveckan kommer ju ganska punktligt ännu, så är det verkligen klimakteriet?
Jag mycket undringar nu så svara gärna!!
//Svetthelge
Jag har nu i snart 1 vecka haft mina första vallningar (tror jag), och läser om det för jag tycker inte att mina stämmer in på alla beskrivningar jag hört och läst.
En vallning ska ju börja kring bröstet och gå uppåt, men mina börjar kring ryggslutet och går samtidigt uppåt till huvudet och nedåt till fötterna....det har jag aldrig hört :O
Och visst kommer de dagtid men är ändå värst under nätterna, där jag nu legat och vridit mig och varit vaken större delen de 3 senaste nätterna! Ska det vara så här???
För jag upplever nästan att ryggen och benen svettas mest??
Eller bör jag söka läkare??
Ja herreje hur ska man kunna veta, lingonveckan kommer ju ganska punktligt ännu, så är det verkligen klimakteriet?
Jag mycket undringar nu så svara gärna!!
//Svetthelge
onsdag 24 januari 2018
Och det kommer mer snö.....
Hahaha...ja herreje, man vet inte om man ska skratta eller gråta med all denna snön!
Tror nästan att det blir någon slags snörekord denna vintern, det har i princip snöat varje dag sen november känns det som.
I helgen mätte vi 90cm men efter 2 dagars snöuppehåll med en bitande kyla på -25 så har det börjat snöa igen och är -2, och de har lovar 20-30cm snö under 1 dygn........merde......
Nu ska ju inte jag klaga eftersom det är älsklingen som sköter den biten av vårt hushålle p.g.a min rackliga nacke, men vart ska man snart sätta all snö??
Och det känns som att gråvädret även tar över ens sinne med sin dysterhet.
Men snart slipper vi det ett par veckor iallafall, och sen börjar ju stugsäsongen i mars med skoter och uteliv varje helg. Där får man tanka så mycket lugn och ro och D-vitaminer.
Ja vi ska till Thailand för första gången och det är faktiskt väldigt tudelade känslor kring den resan både för Uffe och mig. Visst längtar man lite, men ändå inte.
Lite grann som att man ska göra en operation som säkert gör att man mår bättre sen känsla över det....alltså lite oroligt....skumt.... så har ingen av oss känt förut inför någon resa.
Och ska man tolka dessa känslor som att man inte ska åka dit då, eller??
Eller är det kanske bara för att vi inte alls vet vad vi kan vänta oss av det??
Tja mycket tudelat i känsloregistret är det, men om några veckor så är vi ju där och då får vi väl ta det som det blir.
Roligt blir iallafall att se Uffes bror Stefan och han tjej Malajs nybyggda hus i obygden någonstans, få träffa hennes familj, och se det äkta Thailand långt från turiststråken innan vi joinar resten av sveriges befolkning på någon solig ö.
Nåja vi slipper ju snön, det gråa och kylan ett ta iallafall så man ska ju inte klaga. Och att få ett break från jobbet längtar jag så galet fram emot, att bara få slappa och vara utan en miljon tankar på allt och ingenting.
Vi är just i en fas med jobbet där vi bytt ut både faktura och leverantörsprogrammen till ett helt nytt system, som säkert kommer att kunna underlätta massor för oss. Men just nu kan man hålla sig för skratt då det är en miljon saker att ta in, och med hjärnkapasiteten som hos en guldfisk (jag) så är det ju inte helt enkelt alla gånger.
Men jag vi kämpar på Sandra och jag, och plötsligt så måste det ju kännas helt logiskt på alla plan tycker man.
Löneprogrammet gav jag upp med efter att ha suttit en hel dag och kämpat, försökte ringa supporten där det var 86 min kötid, så då gjorde jag lönen i vårt gamla program istället. Det nya får vänta tills nästa årsskifte istället...tyvärr...
Ja så ser mina dagar ut för tillfället så en semester blir nog säkert välbehövligt och inte så dumt ändå i slutändan.
Over and out//Kerstin
Tror nästan att det blir någon slags snörekord denna vintern, det har i princip snöat varje dag sen november känns det som.
I helgen mätte vi 90cm men efter 2 dagars snöuppehåll med en bitande kyla på -25 så har det börjat snöa igen och är -2, och de har lovar 20-30cm snö under 1 dygn........merde......
Nu ska ju inte jag klaga eftersom det är älsklingen som sköter den biten av vårt hushålle p.g.a min rackliga nacke, men vart ska man snart sätta all snö??
Och det känns som att gråvädret även tar över ens sinne med sin dysterhet.
Men snart slipper vi det ett par veckor iallafall, och sen börjar ju stugsäsongen i mars med skoter och uteliv varje helg. Där får man tanka så mycket lugn och ro och D-vitaminer.
Ja vi ska till Thailand för första gången och det är faktiskt väldigt tudelade känslor kring den resan både för Uffe och mig. Visst längtar man lite, men ändå inte.
Lite grann som att man ska göra en operation som säkert gör att man mår bättre sen känsla över det....alltså lite oroligt....skumt.... så har ingen av oss känt förut inför någon resa.
Och ska man tolka dessa känslor som att man inte ska åka dit då, eller??
Eller är det kanske bara för att vi inte alls vet vad vi kan vänta oss av det??
Tja mycket tudelat i känsloregistret är det, men om några veckor så är vi ju där och då får vi väl ta det som det blir.
Roligt blir iallafall att se Uffes bror Stefan och han tjej Malajs nybyggda hus i obygden någonstans, få träffa hennes familj, och se det äkta Thailand långt från turiststråken innan vi joinar resten av sveriges befolkning på någon solig ö.
Nåja vi slipper ju snön, det gråa och kylan ett ta iallafall så man ska ju inte klaga. Och att få ett break från jobbet längtar jag så galet fram emot, att bara få slappa och vara utan en miljon tankar på allt och ingenting.
Vi är just i en fas med jobbet där vi bytt ut både faktura och leverantörsprogrammen till ett helt nytt system, som säkert kommer att kunna underlätta massor för oss. Men just nu kan man hålla sig för skratt då det är en miljon saker att ta in, och med hjärnkapasiteten som hos en guldfisk (jag) så är det ju inte helt enkelt alla gånger.
Men jag vi kämpar på Sandra och jag, och plötsligt så måste det ju kännas helt logiskt på alla plan tycker man.
Löneprogrammet gav jag upp med efter att ha suttit en hel dag och kämpat, försökte ringa supporten där det var 86 min kötid, så då gjorde jag lönen i vårt gamla program istället. Det nya får vänta tills nästa årsskifte istället...tyvärr...
Ja så ser mina dagar ut för tillfället så en semester blir nog säkert välbehövligt och inte så dumt ändå i slutändan.
Over and out//Kerstin
tisdag 9 januari 2018
Välkommen 2018
Ett nytt år har så mycket positivt med sig, man kan blicka framåt och undra vad detta året kommer att föra med sig. Vilka upplevelser kommer jag att vara en del av i år?
Det enda som vi har bokat är en resa till Thailand för första gången, annars tycker jag mest om att ta saker som de kommer, utan att ha planerat en himla massa innan. Det är detta med att ha saker inbokade, även om det är jätteroliga saker, som jag tycker kan vara mest stressande.
Vardagsstressen är ingenting jämfört med den inbokade.
Nu släpper vi det för nu ska jag ta avsked av 2017 som verkligen var ett turbulent år med många ups and downs. Det började irriterat med lite familjekonflikter som sedan tonade ut. Mamma fick bröstcancer och opererades och sen var jag med henne i Umeå i maj för strålning under 3 1/2 vecka.
Jag hade mycket på agendan som jag ville göra under den våren/sommaren, men som av förklarliga själ sköts upp eftersom jag inte hade orken till det.
Jag blev helt urdränerad på energier efter den känsloresan vi gjorde mamma och jag. Så många vi träffade som det inte gick lika bra för som för mamma.
Det var lite som att vistas i dödens väntrum.....hua.....
Sen åkte jag och Uffe på en USA resa till Sanibel Island och 1 vecka med Harmony of the sea i Karibien. Helt fantastiskt att få tanka sol och värme och bada massor, eftersom sommaren här hemma var den sämsta i mannaminne.
Sen hann vi knappt komma hem förrän vi firade älskade Vincents 2-årsdag och välkomnade vår älskade lilla prinsessa Alicia till världen <3
Så mycket älsk på augusti <3
Efter det har orken bara sinat och hade jag inte haft hjälp av Sandra med jobbande så vete katten hur jag fixat det.
Några fina helger i stugan där vi tankade energi och fixade lite med en dieselkamin, solceller, min vän vedklyven och sånt var mina andningshål.
Det har tillkommit diagnoser efter många års funderingar, som jag faktiskt är jätteglad över. Nu slipper man mycket av oroandet kring en av de närmaste älsklingarna, och får en mycket bättre förståelse för mångt och mycket. Samt att man inser vad som pickar i en själv och driver en över kanten med jämna mellanrum utan att ha det skrivet på ett papper :)
Sen kom plötsligt julen och en lugnare och skönare jul med bara våra älskade barn med familjer får man söka efter. Den var helt underbar, och både jag och Uffe kunde för första gången på många, många år ha hela 4 dagars sammanhängande julledigt + att vi hade allt jobb färdigt redan den 29/12!! Detta har aldrig inträffat förr!!
Och där har vi 2 klippor att tacka som hjälpt oss massor <3
Så nu när vi kommit över alla julhelgerna tänkte jag ta en snabb check på vågen för att se hur mycket jag har att brottas med innan vi drar till Thailand och man ska klämma sig in i bikinin. Vågen visar -4kg sen veckan före jul!!
Hur kunde detta ens gå till när jag bara tagit det lugnt och ätit massor...nyttigt dock, men ändå??
Och nu har det hunnit slinka i väg 1 kg till....
Familjen och vänner runtomkring blev lite oroliga över raset, och till slut blev ju jag oxå det, så nu har jag beställt provtagning med werlab på läkarhuset Hermelinen. Bara för att kolla för säkerhets skull.
Tror ju att det har med mina kortisolnivåer och min sköldkörtel att göra, men man måste väl kolla upp det ändå.
Ja, ja aldrig kan man då få vara riktigt glad över att gå ner i vikt. Jag som har ätit LCHF sååå länge men det hände inte ett smack på vågen under hela hösten, och nu när tappet äntligen kom ja då ska man oroa sig så att man alldeles säkert stressar på sig kilona igen.....surt sa räven.
Annars har jag bara varit lite småkrasslig under årsslutet, med just lite feber och bara hängig och känningar i andning och hals. Jag har trott på doftallergier men lilla Alicia har oxå varit sjuk nu efter nyår med feber, öroninflammation och en röd hals, så kanske har jag smittat henne med något elände efter vårt nyår tillsammans :/
Nu önskar jag mig ett mycket piggare, friskare och ett lugnare 2018 på alla plan i livet. Jag väntar oxå på besked från länsstyrelen, samebyar och kommun för att kunna bygga mitt andningshål så att hela familjen kan vistas där tillsammans, och kunna njuta av en lång och härlig vår däruppe. Häpp....det är mina största önskningar, ja förutom då fred på jorden, mat åt alla och mera lagomt väder överlag :)
Over and out//Kerstin
Det enda som vi har bokat är en resa till Thailand för första gången, annars tycker jag mest om att ta saker som de kommer, utan att ha planerat en himla massa innan. Det är detta med att ha saker inbokade, även om det är jätteroliga saker, som jag tycker kan vara mest stressande.
Vardagsstressen är ingenting jämfört med den inbokade.
Nu släpper vi det för nu ska jag ta avsked av 2017 som verkligen var ett turbulent år med många ups and downs. Det började irriterat med lite familjekonflikter som sedan tonade ut. Mamma fick bröstcancer och opererades och sen var jag med henne i Umeå i maj för strålning under 3 1/2 vecka.
Jag hade mycket på agendan som jag ville göra under den våren/sommaren, men som av förklarliga själ sköts upp eftersom jag inte hade orken till det.
Jag blev helt urdränerad på energier efter den känsloresan vi gjorde mamma och jag. Så många vi träffade som det inte gick lika bra för som för mamma.
Det var lite som att vistas i dödens väntrum.....hua.....
Sen åkte jag och Uffe på en USA resa till Sanibel Island och 1 vecka med Harmony of the sea i Karibien. Helt fantastiskt att få tanka sol och värme och bada massor, eftersom sommaren här hemma var den sämsta i mannaminne.
Sen hann vi knappt komma hem förrän vi firade älskade Vincents 2-årsdag och välkomnade vår älskade lilla prinsessa Alicia till världen <3
Så mycket älsk på augusti <3
Efter det har orken bara sinat och hade jag inte haft hjälp av Sandra med jobbande så vete katten hur jag fixat det.
Några fina helger i stugan där vi tankade energi och fixade lite med en dieselkamin, solceller, min vän vedklyven och sånt var mina andningshål.
Det har tillkommit diagnoser efter många års funderingar, som jag faktiskt är jätteglad över. Nu slipper man mycket av oroandet kring en av de närmaste älsklingarna, och får en mycket bättre förståelse för mångt och mycket. Samt att man inser vad som pickar i en själv och driver en över kanten med jämna mellanrum utan att ha det skrivet på ett papper :)
Sen kom plötsligt julen och en lugnare och skönare jul med bara våra älskade barn med familjer får man söka efter. Den var helt underbar, och både jag och Uffe kunde för första gången på många, många år ha hela 4 dagars sammanhängande julledigt + att vi hade allt jobb färdigt redan den 29/12!! Detta har aldrig inträffat förr!!
Och där har vi 2 klippor att tacka som hjälpt oss massor <3
Så nu när vi kommit över alla julhelgerna tänkte jag ta en snabb check på vågen för att se hur mycket jag har att brottas med innan vi drar till Thailand och man ska klämma sig in i bikinin. Vågen visar -4kg sen veckan före jul!!
Hur kunde detta ens gå till när jag bara tagit det lugnt och ätit massor...nyttigt dock, men ändå??
Och nu har det hunnit slinka i väg 1 kg till....
Familjen och vänner runtomkring blev lite oroliga över raset, och till slut blev ju jag oxå det, så nu har jag beställt provtagning med werlab på läkarhuset Hermelinen. Bara för att kolla för säkerhets skull.
Tror ju att det har med mina kortisolnivåer och min sköldkörtel att göra, men man måste väl kolla upp det ändå.
Ja, ja aldrig kan man då få vara riktigt glad över att gå ner i vikt. Jag som har ätit LCHF sååå länge men det hände inte ett smack på vågen under hela hösten, och nu när tappet äntligen kom ja då ska man oroa sig så att man alldeles säkert stressar på sig kilona igen.....surt sa räven.
Annars har jag bara varit lite småkrasslig under årsslutet, med just lite feber och bara hängig och känningar i andning och hals. Jag har trott på doftallergier men lilla Alicia har oxå varit sjuk nu efter nyår med feber, öroninflammation och en röd hals, så kanske har jag smittat henne med något elände efter vårt nyår tillsammans :/
Nu önskar jag mig ett mycket piggare, friskare och ett lugnare 2018 på alla plan i livet. Jag väntar oxå på besked från länsstyrelen, samebyar och kommun för att kunna bygga mitt andningshål så att hela familjen kan vistas där tillsammans, och kunna njuta av en lång och härlig vår däruppe. Häpp....det är mina största önskningar, ja förutom då fred på jorden, mat åt alla och mera lagomt väder överlag :)
Over and out//Kerstin
måndag 20 november 2017
Snöööö
Tjoohoo jag ser det snöar.....Så himla härligt med snö!! Allt blir så ljust och fint, och man törs gå på "lervägen" med hundarna igen utan att få tvätta dem efter varje tur.
Hoppas bara att den får ligga kvar nu eftersom det ännu bara är i november. Oftast nu de senaste åren så får vi vår stannande snö först kring jul....håller både tummar och tår!!
Men graderna håller sig bara just på minussidan så det lär nog dröja ett tag innan isen lägger sig kan jag tänka.
I helgen som var har jag för första gången varit barnvakt åt både Vincent och Alicia, och det gick kanonbra även om lilltussan var lite krasslig. Föräldrarna behövde så väl en övernattning med spa för att bara slappa och ta igen sig och bara vara.
Ja herreje så mycket älsk jag tankat nu <3 Vinne aka Nitte är ju i en så himla rolig ålder där han surrar konstant och har massor med fantasi och egna ideer, det är det roligaste som finns att bara lyssna och uppleva saker med honom. Och Alicia måste vara det absolut lugnaste barnet som finns, hon bara ler och njuter av tillvaron och blir inte ens sur fast det är matdags....då smaskar hon bara ivrigare på händerna så då vet vi.
Ja de är verkligen "the love of my life" dessa mina små älsklingar <3
Älskade verkligen småbarnsåren med mina egna 3 barn, och att få göra den resan igen är ju helt underbart!! Fast utan alla "Mammakraven" denna gången utan bara med allt njut......life is good.
Orken har ju som synes börjat komma tillbaka nu även om jag är långtifrån pigg och alert ännu, men det tar sig sakta och säkert.
Givetvis börjar jag genast att dra igång projekt, men nu anlitar jag någon som utför dem åt mig istället, och ger allt en längre färdigställande tid. Så till helgen kommer en målare hit och fixar vårt vardagsrum!!!! Oj vilken skillnad det kommer att bli från våra mörka brungråa väggar till jätteljusa rosa/aprikosa nånting väggar.....wiiihooo på det :)
Givetvis kommer det ju i sin tur ge dominoeffekten av att våra möbler (mest soffan som jag HATAR) kommer att sticka mig i ögonen ännu mer, och lusten att antingen bränna upp dem eller flisa upp dem till kaffeved kommer att skruvas upp rejält!! Men det får jag ta, för nya möbler blir ett framtida projekt när orken och inspirationen är helt tillbaka.
Ja soffan i sig är det väl inge större fel på, men den köptes till läggan på Pilgatan där vardagsrummet var enormt och nu har vi ett som är mindre än hälften så stort, så det är nog bara proportionerna jag mest stör mig på. Den är helt enkelt för stor och klumpig för rummet den står i!!
Nåja den saken får bli framtidens funderingar.
Jag skulle även vilja.....och där stoppar vi fler tankar på renoveringar för detta året, fast det kliar i fingrarna. Nu måste jag hålla mig till min plan annars barkar det iväg igen.
Nu måste jag bara vänta på den nya stugansökan som jag skickade in förra veckan till länsstyrelsen, denna gången för att pröva strandskyddet. För om den får grönt ljus så kommer den absolut att prioriteras alla dar i veckan före lite ansiktslyftning här hemma, både ekonomiskt och energimässigt.
Så nu får det vara färdigsurrat för denna gången, har ju en dag att ta tag i som redan har fyllts på med mer möten och jox än vad jag känner mig bekväm med. Grejjerna i sig är ju inte varken svåra eller jobbiga, det är bara att det finns tider som jag måste passa och planera min dag utifrån, och det stressar och stör min hjärna något enorm.
Ha en fin dag alles och njut av snön ni som har det :)
//Kerstin
Hoppas bara att den får ligga kvar nu eftersom det ännu bara är i november. Oftast nu de senaste åren så får vi vår stannande snö först kring jul....håller både tummar och tår!!
Men graderna håller sig bara just på minussidan så det lär nog dröja ett tag innan isen lägger sig kan jag tänka.
I helgen som var har jag för första gången varit barnvakt åt både Vincent och Alicia, och det gick kanonbra även om lilltussan var lite krasslig. Föräldrarna behövde så väl en övernattning med spa för att bara slappa och ta igen sig och bara vara.
Ja herreje så mycket älsk jag tankat nu <3 Vinne aka Nitte är ju i en så himla rolig ålder där han surrar konstant och har massor med fantasi och egna ideer, det är det roligaste som finns att bara lyssna och uppleva saker med honom. Och Alicia måste vara det absolut lugnaste barnet som finns, hon bara ler och njuter av tillvaron och blir inte ens sur fast det är matdags....då smaskar hon bara ivrigare på händerna så då vet vi.
Ja de är verkligen "the love of my life" dessa mina små älsklingar <3
Älskade verkligen småbarnsåren med mina egna 3 barn, och att få göra den resan igen är ju helt underbart!! Fast utan alla "Mammakraven" denna gången utan bara med allt njut......life is good.
Orken har ju som synes börjat komma tillbaka nu även om jag är långtifrån pigg och alert ännu, men det tar sig sakta och säkert.
Givetvis börjar jag genast att dra igång projekt, men nu anlitar jag någon som utför dem åt mig istället, och ger allt en längre färdigställande tid. Så till helgen kommer en målare hit och fixar vårt vardagsrum!!!! Oj vilken skillnad det kommer att bli från våra mörka brungråa väggar till jätteljusa rosa/aprikosa nånting väggar.....wiiihooo på det :)
Givetvis kommer det ju i sin tur ge dominoeffekten av att våra möbler (mest soffan som jag HATAR) kommer att sticka mig i ögonen ännu mer, och lusten att antingen bränna upp dem eller flisa upp dem till kaffeved kommer att skruvas upp rejält!! Men det får jag ta, för nya möbler blir ett framtida projekt när orken och inspirationen är helt tillbaka.
Ja soffan i sig är det väl inge större fel på, men den köptes till läggan på Pilgatan där vardagsrummet var enormt och nu har vi ett som är mindre än hälften så stort, så det är nog bara proportionerna jag mest stör mig på. Den är helt enkelt för stor och klumpig för rummet den står i!!
Nåja den saken får bli framtidens funderingar.
Jag skulle även vilja.....och där stoppar vi fler tankar på renoveringar för detta året, fast det kliar i fingrarna. Nu måste jag hålla mig till min plan annars barkar det iväg igen.
Nu måste jag bara vänta på den nya stugansökan som jag skickade in förra veckan till länsstyrelsen, denna gången för att pröva strandskyddet. För om den får grönt ljus så kommer den absolut att prioriteras alla dar i veckan före lite ansiktslyftning här hemma, både ekonomiskt och energimässigt.
Så nu får det vara färdigsurrat för denna gången, har ju en dag att ta tag i som redan har fyllts på med mer möten och jox än vad jag känner mig bekväm med. Grejjerna i sig är ju inte varken svåra eller jobbiga, det är bara att det finns tider som jag måste passa och planera min dag utifrån, och det stressar och stör min hjärna något enorm.
Ha en fin dag alles och njut av snön ni som har det :)
//Kerstin
måndag 9 oktober 2017
Hoppsan....
Det går lika dåligt med mitt frekventa bloggande som med min LCHF livsstil....
Jag äter bra mat från grunden och inte så mycket kolhydrater i det, men sen tillkommer det ju nån macka eller nån kaksnärt eller godis.
Ser att jag alltid skriver att nu jäklars ska jag ta tag i det, men det planar alltid ut efter nån dag. Nu har lederna börjat ge sig till känna igen, så för 1 vecka sedan så äter jag strikt. Förutom en lite tårtsnärt på systers kalas....
Men idag blev jag lite stolt över mig själv när jag var in på godishuset och skulle köpa snus. Jag frågade U om han ville ha något speciellt, men han muttrade hit och dit och tillslut blev det ett "överaska mig"!
När jag väl vandrade runt mellan de 1 miljon godislådorna så tappade jag sugen på allt vad godis heter och köpte ingenting....minen på min man efter detta var oslagbar, och han har muttrat hela kvällen framför Games of Thrones om detta.
Men jag blev stolt för sockersuget är borta!!
Och bara efter denna veckan utan kolisar så är värken i lederna mycket lindrigare och stundvis helt borta :)
Tänk om fler "värkisar" skulle förstå vilken inverkan vår kost har på vårt välmående och speciellt vår värk, då skulle nog fler lägga ner sina kolisar och må kanonbra!!
Annars har det här året varit ett ganska tungt år rent psykiskt och känslomässigt, och utbrändheten kom som ett brev på posten i våras.
Mamma fick bröstcancer, och jag följde med henne på strålningen i Umeå i 3 veckor. Och även om mamma drog högsta vinsten i cancerlotteriet och klarade sig med enbar op och strålning så träffade vi så många olika och endel väldigt tragiska öden därnere. Man känner verkligen hur skört livet kan vara och så jävla grym denna sjukdom är!!
Lägg till jobbstress och privat känslomässig berg o dalbana så kan det ju egentligen inte sluta på annat sätt än att jag kraschade. Blev helt slut i både knopp och kropp och orkade ingenting.
Reser mig sakta som alltid, men slås ner av min iver att hjälpa och hinna så mycket.
Med jämna mellanrum slås fötterna undan och jag ligger åter i sängen och orkar knappt andas....minsta lilla krav från något håll knäar mig direkt.
Försöker att strukturera upp min tillvaro men det går inte alls, och då hamnar jag alltid i denna sistaminuten stressen som dränerar mig direkt.
Jag vet ju så väl vad jag kan och inte kan ta på mig och hur jag ska handskas med hela situationen, har ju tyvärr varit här många gånger förut, men det är inte så enkelt i verkliga livet.
Så fort jag får upp näsan ovan ytan så är jag så snabb på att erbjuda min hjälp, ork och tid till alla som behöver den, fast jag i själva verket behöver den bäst själv. Och detta är vad som kommer att knäcka mig i slutändan.....jag måste lära mig att säga NEJ!!
Givetvis är det ju inte bara andra som dränerar mig för jag är värst på det själv. Så fort jag är lite piggare så får jag en miljon ideer som jag vill sätta i verket och sen är det ju bara att bita ihop när tröttheten sköljer över en och ro fanskapet iland. Måste även lära mig att sätta gränser för mig själv!!!
Att inte dra igång en massa projekt som sen faktiskt måste slutföras oxå.
Ex, jag fick för mig just innan vi åkte ner till Umeå på strålningen att jag skulle med sonens hjälp renovera mitt blivande healingrum - blev det klart? NEJ!!
Skulle samtidigt med samma son måla om vardagsrummet och provmålade 2 fyrkanter mitt på den synligaste väggen för att hitta rätt färg, gjorde jag det? NEJ! Blev det målat? NEJ
Och samtidigt satt jag och ritade på vår nya fjällstuga så vi kan söka bygglov för en större stuga. Nåja den ansökan kom tillslut in 3 månader senare, bara för att få veta att vi även måste söka lov hos länsstyrelsen....
Den ansökan fick jag iväg i fredags....phju...och halleluja moment på det lixsom!!
Men det är bara ett axplock på allt elände jag ställer till för mig själv, sen tillkommer ju även sånt vi inte kan styra över som ett avlopp som slutar funka och som gör att vi givetvis måste gräva upp hela jävla gården igen för hundrafemtielfte gången!! På min födelsedag!! Och där står man utan vatten och lagar lasagne och tacopizzor med ett diskberg som heter duga, och blickar ut över katastrofområdet där utanför.....
Sen låg jag i fosterställning i 2 dygn igen för att sen resa iväg till Prag med jobbet....trött som en gnu och fräsch som en gammal skurtrasa. Inte konstigt att jag åkte på tidernas förkylning där.
Blev då liggandes i 1 vecka i en mancold utan like, och efter det har jag inte orkat komma igen. Försöker pigga på mig allt jag kan, men nu är det nog allvar....
Huvudet är som att jag skulle ha sirap i det och det känns jobbigt att bara andas och finnas till. Men tid att känna efter finns inte för nu ska bokföringen in under veckan och dit lär all min ork gå....
Ja som vanligt blev ju inte detta något vidare muntert inlägg, jag får nog byta namn på bloggen till klagomuren istället om jag ska hålla på så här.
Nej, nu får jag avsluta och he mig upp i sängen för imorgon drar vi igång helvetesveckan igen.
//Kerstin
Jag äter bra mat från grunden och inte så mycket kolhydrater i det, men sen tillkommer det ju nån macka eller nån kaksnärt eller godis.
Ser att jag alltid skriver att nu jäklars ska jag ta tag i det, men det planar alltid ut efter nån dag. Nu har lederna börjat ge sig till känna igen, så för 1 vecka sedan så äter jag strikt. Förutom en lite tårtsnärt på systers kalas....
Men idag blev jag lite stolt över mig själv när jag var in på godishuset och skulle köpa snus. Jag frågade U om han ville ha något speciellt, men han muttrade hit och dit och tillslut blev det ett "överaska mig"!
När jag väl vandrade runt mellan de 1 miljon godislådorna så tappade jag sugen på allt vad godis heter och köpte ingenting....minen på min man efter detta var oslagbar, och han har muttrat hela kvällen framför Games of Thrones om detta.
Men jag blev stolt för sockersuget är borta!!
Och bara efter denna veckan utan kolisar så är värken i lederna mycket lindrigare och stundvis helt borta :)
Tänk om fler "värkisar" skulle förstå vilken inverkan vår kost har på vårt välmående och speciellt vår värk, då skulle nog fler lägga ner sina kolisar och må kanonbra!!
Annars har det här året varit ett ganska tungt år rent psykiskt och känslomässigt, och utbrändheten kom som ett brev på posten i våras.
Mamma fick bröstcancer, och jag följde med henne på strålningen i Umeå i 3 veckor. Och även om mamma drog högsta vinsten i cancerlotteriet och klarade sig med enbar op och strålning så träffade vi så många olika och endel väldigt tragiska öden därnere. Man känner verkligen hur skört livet kan vara och så jävla grym denna sjukdom är!!
Lägg till jobbstress och privat känslomässig berg o dalbana så kan det ju egentligen inte sluta på annat sätt än att jag kraschade. Blev helt slut i både knopp och kropp och orkade ingenting.
Reser mig sakta som alltid, men slås ner av min iver att hjälpa och hinna så mycket.
Med jämna mellanrum slås fötterna undan och jag ligger åter i sängen och orkar knappt andas....minsta lilla krav från något håll knäar mig direkt.
Försöker att strukturera upp min tillvaro men det går inte alls, och då hamnar jag alltid i denna sistaminuten stressen som dränerar mig direkt.
Jag vet ju så väl vad jag kan och inte kan ta på mig och hur jag ska handskas med hela situationen, har ju tyvärr varit här många gånger förut, men det är inte så enkelt i verkliga livet.
Så fort jag får upp näsan ovan ytan så är jag så snabb på att erbjuda min hjälp, ork och tid till alla som behöver den, fast jag i själva verket behöver den bäst själv. Och detta är vad som kommer att knäcka mig i slutändan.....jag måste lära mig att säga NEJ!!
Givetvis är det ju inte bara andra som dränerar mig för jag är värst på det själv. Så fort jag är lite piggare så får jag en miljon ideer som jag vill sätta i verket och sen är det ju bara att bita ihop när tröttheten sköljer över en och ro fanskapet iland. Måste även lära mig att sätta gränser för mig själv!!!
Att inte dra igång en massa projekt som sen faktiskt måste slutföras oxå.
Ex, jag fick för mig just innan vi åkte ner till Umeå på strålningen att jag skulle med sonens hjälp renovera mitt blivande healingrum - blev det klart? NEJ!!
Skulle samtidigt med samma son måla om vardagsrummet och provmålade 2 fyrkanter mitt på den synligaste väggen för att hitta rätt färg, gjorde jag det? NEJ! Blev det målat? NEJ
Och samtidigt satt jag och ritade på vår nya fjällstuga så vi kan söka bygglov för en större stuga. Nåja den ansökan kom tillslut in 3 månader senare, bara för att få veta att vi även måste söka lov hos länsstyrelsen....
Den ansökan fick jag iväg i fredags....phju...och halleluja moment på det lixsom!!
Men det är bara ett axplock på allt elände jag ställer till för mig själv, sen tillkommer ju även sånt vi inte kan styra över som ett avlopp som slutar funka och som gör att vi givetvis måste gräva upp hela jävla gården igen för hundrafemtielfte gången!! På min födelsedag!! Och där står man utan vatten och lagar lasagne och tacopizzor med ett diskberg som heter duga, och blickar ut över katastrofområdet där utanför.....
Sen låg jag i fosterställning i 2 dygn igen för att sen resa iväg till Prag med jobbet....trött som en gnu och fräsch som en gammal skurtrasa. Inte konstigt att jag åkte på tidernas förkylning där.
Blev då liggandes i 1 vecka i en mancold utan like, och efter det har jag inte orkat komma igen. Försöker pigga på mig allt jag kan, men nu är det nog allvar....
Huvudet är som att jag skulle ha sirap i det och det känns jobbigt att bara andas och finnas till. Men tid att känna efter finns inte för nu ska bokföringen in under veckan och dit lär all min ork gå....
Ja som vanligt blev ju inte detta något vidare muntert inlägg, jag får nog byta namn på bloggen till klagomuren istället om jag ska hålla på så här.
Nej, nu får jag avsluta och he mig upp i sängen för imorgon drar vi igång helvetesveckan igen.
//Kerstin
torsdag 9 mars 2017
Nä nu jäklars....vassrugge eller beach 2017???
Nä nu jäklar är det jag som får ta i med hårdhandskarna....
Om 3 ynka månader så är vi inne i juni månad och om man ens ska våga sig ut på altanen i sin ensamhet i bikini så måste det börja hända grejjer nu!!!!
Skrev ju tidigare om mitt eviga fuskande, och det har absolut inte avtagit :/
Fibron gnager på hela tiden, med endast uppehåll under vår tripp till Spanien Playa Flamenca och Alicante. Värmen gör så mycket gott för lederna även om det bara var ca 14-16 grader i skuggan där, men att köpa ett semesterboende där som tanken var är helt uteslutet då vi vill ha det varmare under våra vintrar i solen.
Nåja, världen går inte under med det.....jag får helt enkelt köra på beprövade vägar och strypa kolhydraterna till max igen så ommer jag att må sååå mycket bättre.
Och förhoppningsvist så släpper de 8 eländiga överskottskilona oxå i bara farten :)
Det värsta i hela kråksången förutom de extra kilona är väl hur hudens elastisitet helt verkar ha försvunnit och allt bara saggar och hänger.....överallt....what the f#uck....
Nå jag får googla på hur jag kan åtgärda det senare....nu är det lederna och vikten som är i största focus. Och 8 kilo till sommaren borde gå, eller???
Jag kämpar för det iaf, med start idag :)
Ha en fin dag alles, här blir det att sitta med bokföringen tills ögonen går ikors. Och att sen googla på renoveringsdetaljer in absurdum för att vara beredda när snickisarna kommer nångång under senvåren.
Ciao//Kerstin
Om 3 ynka månader så är vi inne i juni månad och om man ens ska våga sig ut på altanen i sin ensamhet i bikini så måste det börja hända grejjer nu!!!!
Skrev ju tidigare om mitt eviga fuskande, och det har absolut inte avtagit :/
Fibron gnager på hela tiden, med endast uppehåll under vår tripp till Spanien Playa Flamenca och Alicante. Värmen gör så mycket gott för lederna även om det bara var ca 14-16 grader i skuggan där, men att köpa ett semesterboende där som tanken var är helt uteslutet då vi vill ha det varmare under våra vintrar i solen.
Nåja, världen går inte under med det.....jag får helt enkelt köra på beprövade vägar och strypa kolhydraterna till max igen så ommer jag att må sååå mycket bättre.
Och förhoppningsvist så släpper de 8 eländiga överskottskilona oxå i bara farten :)
Det värsta i hela kråksången förutom de extra kilona är väl hur hudens elastisitet helt verkar ha försvunnit och allt bara saggar och hänger.....överallt....what the f#uck....
Nå jag får googla på hur jag kan åtgärda det senare....nu är det lederna och vikten som är i största focus. Och 8 kilo till sommaren borde gå, eller???
Jag kämpar för det iaf, med start idag :)
Ha en fin dag alles, här blir det att sitta med bokföringen tills ögonen går ikors. Och att sen googla på renoveringsdetaljer in absurdum för att vara beredda när snickisarna kommer nångång under senvåren.
Ciao//Kerstin
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)