måndag 31 oktober 2016

Gråväder, loppor och måndag på det....

I helgen har det varit ett strålande vackert höstväder med grader som legat just på fryspunkten...tjhohoo för det!! För det betydde frusen lerväg och inga grisiga hundar!!
Idag verkar t.o.m vädret känna att det är måndag och är på sitt sämsta humör = grådassigt med +2 grader = lerigt. Insert sur emoji!
Nåja nu är jag ju inte så mycket utomhus mer än med hundarna, men man blir ju gladare av lite sol.

På tal om helgen har jag inte gjort så mycket mer än snaggat Puma och städat + hittat löss/loppor på Puma, städat lite mera och bytt sängkläder :O
Merde....blir att åka in och fixa loppmedel åt henne idag, lillstackaren, ja till dem båda förstås för jag måste ju givetvis behandla Diva oxå för säkerhets skull.
Det är första gången som någon av dem har loppor på sina 5 och 9 år och jag vet inte riktigt varifrån de kan komma. Men har pratat med ägarna till de få hundar de har hängt med sista tiden, utifall de oxå har fått eländet.
Finns tydligen allt från sandloppor till snöloppor, och denna årstiden tydligen några eländen som trivs i fukt. Och Puma med sin trassliga päls har väl varit en perfekt plats att boa in sig på för de små rackarna. Hua....
Nu kliar det i hela kroppen på mig oxå :O

Nu börjar man känna att tempot på arbetet börjar öka igen, vilket den alltid gör denna tiden i slutet på året. Och detta medför ju som vanligt att min sömn krackar p.g.a stress. Somnade inatt vid 04 snåret och är trögstartad som sengångare på valium idag :/
Vaknade vid 10 och tar min morgondos med värktabletter och fitnesskapslar och väntar att någon av dem ska "kicka" igång mig så dagen ska starta. Men idag ser det mörkt ut på "Kameruns avbytarbänk".....
Klockan är nu 12 och jag är mycket tacksam för den flexibilitet jag har med mitt jobb då jag fortfarande sitter i sängen under täcket.

Jobbar ju hemma på HK så jag ska hoppa i myskläderna, knalla ut med hundarna (som för övrigt är lika trötta som jag), ta några koppar kaffe och sätta mig på kontoret. Och där lär jag ju bli kvar tills kvällningen....

PÅ återhörande
//Kerstin

måndag 24 oktober 2016

Oktoberblues...

Idag vaknar jag upp och känner mig både ledsen och alldeles tom, som att ingenting spelar någon roll.
Kanske är det för att det är alldeles grått och regnigt ute som bidrar till den förstärkta känslan.
Jag har funderat mycket på livet i stort och smått den senaste tiden, och kanske är det någon 50-års dipp där man känner att livet rinner iväg från en utan att man hinner med riktigt.

Jag tänker mycket kring familjen nu och i framtiden och om hur allt ska ordna sig för alla. Lever jag som jag själv vill eller lever jag som andra tycker att jag ska göra???
Rinner mitt liv iväg utan att jag hinner med, och själv är med och utformar det?

Ja det är mycket funderingar kring alltmöjligt nu, eller så blir det så att man lätt grottar ner sig i känsloträsket när man är lite trött och ur fas.
Vet inte...men idag känns det som att jag inte ens orkar och vill kliva upp ur sängen. Till vilken eller vems nytta ska jag göra det??

Det finns så mycket måsten och borde just nu, och strider som jag borde ta tag i, men måste man alltid orka allt hela tiden??
Tror att jag tar en timeout några dagar så det får sätta sig och klarna om vad som är viktigast och i vilken ända jag ska börja reda ut mitt så kallade liv.

//Kerstin