Ligger i sängen och funderar över hur flyktigt livet är.....mitt som det är slår det en med en slägga i magen :(
Har just fått höra att min älskade faster, som bara är 66 år har fått cancer i levern bl.a. Och inte har länge kvar......
Tänker på mina kusiner som har en sån underbar mamma, som de inte får behålla!!! Och deras barn som blir utan mormor.....
Jag blir alldeles tom......
Hon har alltid varit så full av livslust och energi, en sån människa som är superpigg och blir nittio år minst......jag har så svårt att fatta det!
Då känns min riktigt risiga nacke som en fis i rymden......jag lever och finns här för mina nära och kära!!!
Detta blev en riktigt mörk och trist uppdatering.....men vi får ju inte välja hur livet ska te sig för oss. Bara försöka att göra det mesta av den tid vi har!!!
Bamsekramar till er alla där ute <3 Och glöm inte att leva loppan...VARJE dag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar