onsdag 19 mars 2014

Tandläkarskräck och cellförändringar :/

Ja så har jag äntligen, efter många års frånvaro, varit till tandläkaren i går. Tappade en plomb i söndagskväll och kände att nu är det dags.....kände ingen smärta men var rädd för att den skulle komma. Nu visade det sig att tanden var död....phju, men den måste rotfyllas.
Lille skutt=jag i en tandläkarstol, släppte genast en tår av skräck. Men den underbara tandläkaren och sköterskan var så lyhörda och empatiska, så givetvis skickar de en remiss för narkos!!!
Där ska de gå igenom och åtgärda hela munnen, hade ett hål till och har en fraktur i en annan tand. Vilken lättnad!! Och vad skönt att ha tagit tag i detta nu......det har verkligen hängt över mig länge som en riktig surdeg i flera år.
Men för en som har tandläkarskräck så måste det alltid till något bedrövligt innan man tar sig dit.....simmande i ångest :/

De hittade även cellförändringar i slemhinnan på insidan av kinden!! CELLFÖRÄNDRINGAR????? I MUNNEN?????
Men vafasen.....
Cellförändringar är ju nästan cancer......och då är man ju nästan färdig att skottas ner!?!?
Nu slår hjärtat i sambatakt igen.....
Men jag måste skaka av mig detta för nu, de fotade i munnen och skickar bilderna till någon specialist på Sunderbysjukhus, så de lär väl höra av sig om vad som händer sen.

Tydligen är det ganska vanligt med cellförändringar i munnen, och oftast är det ingenting. Att man bara ska ha fortsatt koll på det.
Men hur ofta kollar man sig själv på slemhinnorna där?
Jag har som ett sår, fast inte öppet, och har inte känt av det tidigare. Men nu när man vet om det så känns det hela tiden.
Ja, jag vet, typiskt hypokondriker beteende. Men i mina ögon så måste de operera bort hela kinden, och lappa med något lämpligt grisskinn, och sy med groteska stygn som kommer att vara i klass med frankensteins. Och jag kommer att få leva som en skräckvarelse som barn kommer att skrika och bli rädda för när de ser.......

Känner att jag nog behöver en lobotomi oxå, så jag slipper dessa "worst case scenario" tankar för minsta lilla. Allt kommer säkert att gå jättebra i slutändan!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar