Oktoberblues...

Idag vaknar jag upp och känner mig både ledsen och alldeles tom, som att ingenting spelar någon roll.
Kanske är det för att det är alldeles grått och regnigt ute som bidrar till den förstärkta känslan.
Jag har funderat mycket på livet i stort och smått den senaste tiden, och kanske är det någon 50-års dipp där man känner att livet rinner iväg från en utan att man hinner med riktigt.

Jag tänker mycket kring familjen nu och i framtiden och om hur allt ska ordna sig för alla. Lever jag som jag själv vill eller lever jag som andra tycker att jag ska göra???
Rinner mitt liv iväg utan att jag hinner med, och själv är med och utformar det?

Ja det är mycket funderingar kring alltmöjligt nu, eller så blir det så att man lätt grottar ner sig i känsloträsket när man är lite trött och ur fas.
Vet inte...men idag känns det som att jag inte ens orkar och vill kliva upp ur sängen. Till vilken eller vems nytta ska jag göra det??

Det finns så mycket måsten och borde just nu, och strider som jag borde ta tag i, men måste man alltid orka allt hela tiden??
Tror att jag tar en timeout några dagar så det får sätta sig och klarna om vad som är viktigast och i vilken ända jag ska börja reda ut mitt så kallade liv.

//Kerstin