Tjoohoo jag ser det snöar.....Så himla härligt med snö!! Allt blir så ljust och fint, och man törs gå på "lervägen" med hundarna igen utan att få tvätta dem efter varje tur.
Hoppas bara att den får ligga kvar nu eftersom det ännu bara är i november. Oftast nu de senaste åren så får vi vår stannande snö först kring jul....håller både tummar och tår!!
Men graderna håller sig bara just på minussidan så det lär nog dröja ett tag innan isen lägger sig kan jag tänka.
I helgen som var har jag för första gången varit barnvakt åt både Vincent och Alicia, och det gick kanonbra även om lilltussan var lite krasslig. Föräldrarna behövde så väl en övernattning med spa för att bara slappa och ta igen sig och bara vara.
Ja herreje så mycket älsk jag tankat nu <3 Vinne aka Nitte är ju i en så himla rolig ålder där han surrar konstant och har massor med fantasi och egna ideer, det är det roligaste som finns att bara lyssna och uppleva saker med honom. Och Alicia måste vara det absolut lugnaste barnet som finns, hon bara ler och njuter av tillvaron och blir inte ens sur fast det är matdags....då smaskar hon bara ivrigare på händerna så då vet vi.
Ja de är verkligen "the love of my life" dessa mina små älsklingar <3
Älskade verkligen småbarnsåren med mina egna 3 barn, och att få göra den resan igen är ju helt underbart!! Fast utan alla "Mammakraven" denna gången utan bara med allt njut......life is good.
Orken har ju som synes börjat komma tillbaka nu även om jag är långtifrån pigg och alert ännu, men det tar sig sakta och säkert.
Givetvis börjar jag genast att dra igång projekt, men nu anlitar jag någon som utför dem åt mig istället, och ger allt en längre färdigställande tid. Så till helgen kommer en målare hit och fixar vårt vardagsrum!!!! Oj vilken skillnad det kommer att bli från våra mörka brungråa väggar till jätteljusa rosa/aprikosa nånting väggar.....wiiihooo på det :)
Givetvis kommer det ju i sin tur ge dominoeffekten av att våra möbler (mest soffan som jag HATAR) kommer att sticka mig i ögonen ännu mer, och lusten att antingen bränna upp dem eller flisa upp dem till kaffeved kommer att skruvas upp rejält!! Men det får jag ta, för nya möbler blir ett framtida projekt när orken och inspirationen är helt tillbaka.
Ja soffan i sig är det väl inge större fel på, men den köptes till läggan på Pilgatan där vardagsrummet var enormt och nu har vi ett som är mindre än hälften så stort, så det är nog bara proportionerna jag mest stör mig på. Den är helt enkelt för stor och klumpig för rummet den står i!!
Nåja den saken får bli framtidens funderingar.
Jag skulle även vilja.....och där stoppar vi fler tankar på renoveringar för detta året, fast det kliar i fingrarna. Nu måste jag hålla mig till min plan annars barkar det iväg igen.
Nu måste jag bara vänta på den nya stugansökan som jag skickade in förra veckan till länsstyrelsen, denna gången för att pröva strandskyddet. För om den får grönt ljus så kommer den absolut att prioriteras alla dar i veckan före lite ansiktslyftning här hemma, både ekonomiskt och energimässigt.
Så nu får det vara färdigsurrat för denna gången, har ju en dag att ta tag i som redan har fyllts på med mer möten och jox än vad jag känner mig bekväm med. Grejjerna i sig är ju inte varken svåra eller jobbiga, det är bara att det finns tider som jag måste passa och planera min dag utifrån, och det stressar och stör min hjärna något enorm.
Ha en fin dag alles och njut av snön ni som har det :)
//Kerstin
måndag 20 november 2017
måndag 9 oktober 2017
Hoppsan....
Det går lika dåligt med mitt frekventa bloggande som med min LCHF livsstil....
Jag äter bra mat från grunden och inte så mycket kolhydrater i det, men sen tillkommer det ju nån macka eller nån kaksnärt eller godis.
Ser att jag alltid skriver att nu jäklars ska jag ta tag i det, men det planar alltid ut efter nån dag. Nu har lederna börjat ge sig till känna igen, så för 1 vecka sedan så äter jag strikt. Förutom en lite tårtsnärt på systers kalas....
Men idag blev jag lite stolt över mig själv när jag var in på godishuset och skulle köpa snus. Jag frågade U om han ville ha något speciellt, men han muttrade hit och dit och tillslut blev det ett "överaska mig"!
När jag väl vandrade runt mellan de 1 miljon godislådorna så tappade jag sugen på allt vad godis heter och köpte ingenting....minen på min man efter detta var oslagbar, och han har muttrat hela kvällen framför Games of Thrones om detta.
Men jag blev stolt för sockersuget är borta!!
Och bara efter denna veckan utan kolisar så är värken i lederna mycket lindrigare och stundvis helt borta :)
Tänk om fler "värkisar" skulle förstå vilken inverkan vår kost har på vårt välmående och speciellt vår värk, då skulle nog fler lägga ner sina kolisar och må kanonbra!!
Annars har det här året varit ett ganska tungt år rent psykiskt och känslomässigt, och utbrändheten kom som ett brev på posten i våras.
Mamma fick bröstcancer, och jag följde med henne på strålningen i Umeå i 3 veckor. Och även om mamma drog högsta vinsten i cancerlotteriet och klarade sig med enbar op och strålning så träffade vi så många olika och endel väldigt tragiska öden därnere. Man känner verkligen hur skört livet kan vara och så jävla grym denna sjukdom är!!
Lägg till jobbstress och privat känslomässig berg o dalbana så kan det ju egentligen inte sluta på annat sätt än att jag kraschade. Blev helt slut i både knopp och kropp och orkade ingenting.
Reser mig sakta som alltid, men slås ner av min iver att hjälpa och hinna så mycket.
Med jämna mellanrum slås fötterna undan och jag ligger åter i sängen och orkar knappt andas....minsta lilla krav från något håll knäar mig direkt.
Försöker att strukturera upp min tillvaro men det går inte alls, och då hamnar jag alltid i denna sistaminuten stressen som dränerar mig direkt.
Jag vet ju så väl vad jag kan och inte kan ta på mig och hur jag ska handskas med hela situationen, har ju tyvärr varit här många gånger förut, men det är inte så enkelt i verkliga livet.
Så fort jag får upp näsan ovan ytan så är jag så snabb på att erbjuda min hjälp, ork och tid till alla som behöver den, fast jag i själva verket behöver den bäst själv. Och detta är vad som kommer att knäcka mig i slutändan.....jag måste lära mig att säga NEJ!!
Givetvis är det ju inte bara andra som dränerar mig för jag är värst på det själv. Så fort jag är lite piggare så får jag en miljon ideer som jag vill sätta i verket och sen är det ju bara att bita ihop när tröttheten sköljer över en och ro fanskapet iland. Måste även lära mig att sätta gränser för mig själv!!!
Att inte dra igång en massa projekt som sen faktiskt måste slutföras oxå.
Ex, jag fick för mig just innan vi åkte ner till Umeå på strålningen att jag skulle med sonens hjälp renovera mitt blivande healingrum - blev det klart? NEJ!!
Skulle samtidigt med samma son måla om vardagsrummet och provmålade 2 fyrkanter mitt på den synligaste väggen för att hitta rätt färg, gjorde jag det? NEJ! Blev det målat? NEJ
Och samtidigt satt jag och ritade på vår nya fjällstuga så vi kan söka bygglov för en större stuga. Nåja den ansökan kom tillslut in 3 månader senare, bara för att få veta att vi även måste söka lov hos länsstyrelsen....
Den ansökan fick jag iväg i fredags....phju...och halleluja moment på det lixsom!!
Men det är bara ett axplock på allt elände jag ställer till för mig själv, sen tillkommer ju även sånt vi inte kan styra över som ett avlopp som slutar funka och som gör att vi givetvis måste gräva upp hela jävla gården igen för hundrafemtielfte gången!! På min födelsedag!! Och där står man utan vatten och lagar lasagne och tacopizzor med ett diskberg som heter duga, och blickar ut över katastrofområdet där utanför.....
Sen låg jag i fosterställning i 2 dygn igen för att sen resa iväg till Prag med jobbet....trött som en gnu och fräsch som en gammal skurtrasa. Inte konstigt att jag åkte på tidernas förkylning där.
Blev då liggandes i 1 vecka i en mancold utan like, och efter det har jag inte orkat komma igen. Försöker pigga på mig allt jag kan, men nu är det nog allvar....
Huvudet är som att jag skulle ha sirap i det och det känns jobbigt att bara andas och finnas till. Men tid att känna efter finns inte för nu ska bokföringen in under veckan och dit lär all min ork gå....
Ja som vanligt blev ju inte detta något vidare muntert inlägg, jag får nog byta namn på bloggen till klagomuren istället om jag ska hålla på så här.
Nej, nu får jag avsluta och he mig upp i sängen för imorgon drar vi igång helvetesveckan igen.
//Kerstin
Jag äter bra mat från grunden och inte så mycket kolhydrater i det, men sen tillkommer det ju nån macka eller nån kaksnärt eller godis.
Ser att jag alltid skriver att nu jäklars ska jag ta tag i det, men det planar alltid ut efter nån dag. Nu har lederna börjat ge sig till känna igen, så för 1 vecka sedan så äter jag strikt. Förutom en lite tårtsnärt på systers kalas....
Men idag blev jag lite stolt över mig själv när jag var in på godishuset och skulle köpa snus. Jag frågade U om han ville ha något speciellt, men han muttrade hit och dit och tillslut blev det ett "överaska mig"!
När jag väl vandrade runt mellan de 1 miljon godislådorna så tappade jag sugen på allt vad godis heter och köpte ingenting....minen på min man efter detta var oslagbar, och han har muttrat hela kvällen framför Games of Thrones om detta.
Men jag blev stolt för sockersuget är borta!!
Och bara efter denna veckan utan kolisar så är värken i lederna mycket lindrigare och stundvis helt borta :)
Tänk om fler "värkisar" skulle förstå vilken inverkan vår kost har på vårt välmående och speciellt vår värk, då skulle nog fler lägga ner sina kolisar och må kanonbra!!
Annars har det här året varit ett ganska tungt år rent psykiskt och känslomässigt, och utbrändheten kom som ett brev på posten i våras.
Mamma fick bröstcancer, och jag följde med henne på strålningen i Umeå i 3 veckor. Och även om mamma drog högsta vinsten i cancerlotteriet och klarade sig med enbar op och strålning så träffade vi så många olika och endel väldigt tragiska öden därnere. Man känner verkligen hur skört livet kan vara och så jävla grym denna sjukdom är!!
Lägg till jobbstress och privat känslomässig berg o dalbana så kan det ju egentligen inte sluta på annat sätt än att jag kraschade. Blev helt slut i både knopp och kropp och orkade ingenting.
Reser mig sakta som alltid, men slås ner av min iver att hjälpa och hinna så mycket.
Med jämna mellanrum slås fötterna undan och jag ligger åter i sängen och orkar knappt andas....minsta lilla krav från något håll knäar mig direkt.
Försöker att strukturera upp min tillvaro men det går inte alls, och då hamnar jag alltid i denna sistaminuten stressen som dränerar mig direkt.
Jag vet ju så väl vad jag kan och inte kan ta på mig och hur jag ska handskas med hela situationen, har ju tyvärr varit här många gånger förut, men det är inte så enkelt i verkliga livet.
Så fort jag får upp näsan ovan ytan så är jag så snabb på att erbjuda min hjälp, ork och tid till alla som behöver den, fast jag i själva verket behöver den bäst själv. Och detta är vad som kommer att knäcka mig i slutändan.....jag måste lära mig att säga NEJ!!
Givetvis är det ju inte bara andra som dränerar mig för jag är värst på det själv. Så fort jag är lite piggare så får jag en miljon ideer som jag vill sätta i verket och sen är det ju bara att bita ihop när tröttheten sköljer över en och ro fanskapet iland. Måste även lära mig att sätta gränser för mig själv!!!
Att inte dra igång en massa projekt som sen faktiskt måste slutföras oxå.
Ex, jag fick för mig just innan vi åkte ner till Umeå på strålningen att jag skulle med sonens hjälp renovera mitt blivande healingrum - blev det klart? NEJ!!
Skulle samtidigt med samma son måla om vardagsrummet och provmålade 2 fyrkanter mitt på den synligaste väggen för att hitta rätt färg, gjorde jag det? NEJ! Blev det målat? NEJ
Och samtidigt satt jag och ritade på vår nya fjällstuga så vi kan söka bygglov för en större stuga. Nåja den ansökan kom tillslut in 3 månader senare, bara för att få veta att vi även måste söka lov hos länsstyrelsen....
Den ansökan fick jag iväg i fredags....phju...och halleluja moment på det lixsom!!
Men det är bara ett axplock på allt elände jag ställer till för mig själv, sen tillkommer ju även sånt vi inte kan styra över som ett avlopp som slutar funka och som gör att vi givetvis måste gräva upp hela jävla gården igen för hundrafemtielfte gången!! På min födelsedag!! Och där står man utan vatten och lagar lasagne och tacopizzor med ett diskberg som heter duga, och blickar ut över katastrofområdet där utanför.....
Sen låg jag i fosterställning i 2 dygn igen för att sen resa iväg till Prag med jobbet....trött som en gnu och fräsch som en gammal skurtrasa. Inte konstigt att jag åkte på tidernas förkylning där.
Blev då liggandes i 1 vecka i en mancold utan like, och efter det har jag inte orkat komma igen. Försöker pigga på mig allt jag kan, men nu är det nog allvar....
Huvudet är som att jag skulle ha sirap i det och det känns jobbigt att bara andas och finnas till. Men tid att känna efter finns inte för nu ska bokföringen in under veckan och dit lär all min ork gå....
Ja som vanligt blev ju inte detta något vidare muntert inlägg, jag får nog byta namn på bloggen till klagomuren istället om jag ska hålla på så här.
Nej, nu får jag avsluta och he mig upp i sängen för imorgon drar vi igång helvetesveckan igen.
//Kerstin
torsdag 9 mars 2017
Nä nu jäklars....vassrugge eller beach 2017???
Nä nu jäklar är det jag som får ta i med hårdhandskarna....
Om 3 ynka månader så är vi inne i juni månad och om man ens ska våga sig ut på altanen i sin ensamhet i bikini så måste det börja hända grejjer nu!!!!
Skrev ju tidigare om mitt eviga fuskande, och det har absolut inte avtagit :/
Fibron gnager på hela tiden, med endast uppehåll under vår tripp till Spanien Playa Flamenca och Alicante. Värmen gör så mycket gott för lederna även om det bara var ca 14-16 grader i skuggan där, men att köpa ett semesterboende där som tanken var är helt uteslutet då vi vill ha det varmare under våra vintrar i solen.
Nåja, världen går inte under med det.....jag får helt enkelt köra på beprövade vägar och strypa kolhydraterna till max igen så ommer jag att må sååå mycket bättre.
Och förhoppningsvist så släpper de 8 eländiga överskottskilona oxå i bara farten :)
Det värsta i hela kråksången förutom de extra kilona är väl hur hudens elastisitet helt verkar ha försvunnit och allt bara saggar och hänger.....överallt....what the f#uck....
Nå jag får googla på hur jag kan åtgärda det senare....nu är det lederna och vikten som är i största focus. Och 8 kilo till sommaren borde gå, eller???
Jag kämpar för det iaf, med start idag :)
Ha en fin dag alles, här blir det att sitta med bokföringen tills ögonen går ikors. Och att sen googla på renoveringsdetaljer in absurdum för att vara beredda när snickisarna kommer nångång under senvåren.
Ciao//Kerstin
Om 3 ynka månader så är vi inne i juni månad och om man ens ska våga sig ut på altanen i sin ensamhet i bikini så måste det börja hända grejjer nu!!!!
Skrev ju tidigare om mitt eviga fuskande, och det har absolut inte avtagit :/
Fibron gnager på hela tiden, med endast uppehåll under vår tripp till Spanien Playa Flamenca och Alicante. Värmen gör så mycket gott för lederna även om det bara var ca 14-16 grader i skuggan där, men att köpa ett semesterboende där som tanken var är helt uteslutet då vi vill ha det varmare under våra vintrar i solen.
Nåja, världen går inte under med det.....jag får helt enkelt köra på beprövade vägar och strypa kolhydraterna till max igen så ommer jag att må sååå mycket bättre.
Och förhoppningsvist så släpper de 8 eländiga överskottskilona oxå i bara farten :)
Det värsta i hela kråksången förutom de extra kilona är väl hur hudens elastisitet helt verkar ha försvunnit och allt bara saggar och hänger.....överallt....what the f#uck....
Nå jag får googla på hur jag kan åtgärda det senare....nu är det lederna och vikten som är i största focus. Och 8 kilo till sommaren borde gå, eller???
Jag kämpar för det iaf, med start idag :)
Ha en fin dag alles, här blir det att sitta med bokföringen tills ögonen går ikors. Och att sen googla på renoveringsdetaljer in absurdum för att vara beredda när snickisarna kommer nångång under senvåren.
Ciao//Kerstin
fredag 13 januari 2017
Panikansning av kamelhårskalsongerna.....
Ja som rubriken säger så är det en smula panik här, fast på gott istället för ont ;)
Darlingen har nämligen bokat in oss någonstans över helgen, och det enda jag vet är att jag ska packa ner badkläder, varma kläder och inte alls för uppsnofsade middagskläder och vara redo för avfärd ikväll :O
Spännande....mycket spännande!! Men det betyder ju att jag måste leta fram lien och ansa benen idag! Strax! NU!!!
Och det kommer ju att ta sin lilla tid + att jag ska hinna jobba, handla och vara barnvakt åt barnbarnet mellan 11:30 -16:30....phju....
Men fantastiskt underbart ska det bli framför allt! Han är som gullig och påhittig min älskade man <3
Det enda som känns en smula obekvämt är väl denna bikinidelen....eftersom man är i sin allra blekaste, fetaste och mest slappaste fas just nu så här strax efter jul.
Och hade nog behövt ett par veckors (1-års) förberedelsetid innan man åker.
Ja, eller vem försöker jag lura....så ser jag ju ut året om, förutom blekheten då som kan variera lite. Har faktiskt börjat träna LITE för att stärka upp min eländiga rygg, och en yogamatta har äntligen inhandlats och står där så ivrig i sitt hörn och längtar att bli invigd. På måndag så drar jag igång den nya morgonrutinen!!!
Ja nä nu kan jag inte ligga kvar här i sängen och skräpa längre. Upp och göra mitt lilla morgonpass, ut och ta en sparkrunda med hundarna och slutligen ansning av kamelhårskalongerna. Sen kan jag dra igång alla dagens sysslor och längta efter kvällen.
Ha en fin helg alla fina därute!
//Kerstin
Darlingen har nämligen bokat in oss någonstans över helgen, och det enda jag vet är att jag ska packa ner badkläder, varma kläder och inte alls för uppsnofsade middagskläder och vara redo för avfärd ikväll :O
Spännande....mycket spännande!! Men det betyder ju att jag måste leta fram lien och ansa benen idag! Strax! NU!!!
Och det kommer ju att ta sin lilla tid + att jag ska hinna jobba, handla och vara barnvakt åt barnbarnet mellan 11:30 -16:30....phju....
Men fantastiskt underbart ska det bli framför allt! Han är som gullig och påhittig min älskade man <3
Det enda som känns en smula obekvämt är väl denna bikinidelen....eftersom man är i sin allra blekaste, fetaste och mest slappaste fas just nu så här strax efter jul.
Och hade nog behövt ett par veckors (1-års) förberedelsetid innan man åker.
Ja, eller vem försöker jag lura....så ser jag ju ut året om, förutom blekheten då som kan variera lite. Har faktiskt börjat träna LITE för att stärka upp min eländiga rygg, och en yogamatta har äntligen inhandlats och står där så ivrig i sitt hörn och längtar att bli invigd. På måndag så drar jag igång den nya morgonrutinen!!!
Ja nä nu kan jag inte ligga kvar här i sängen och skräpa längre. Upp och göra mitt lilla morgonpass, ut och ta en sparkrunda med hundarna och slutligen ansning av kamelhårskalongerna. Sen kan jag dra igång alla dagens sysslor och längta efter kvällen.
Ha en fin helg alla fina därute!
//Kerstin
söndag 8 januari 2017
Nu är det definitivt slut på julen.....
Nu är julhelgerna definitivt slut....har varit och vinkat av sonen och Amilia på flyget :( Alltid lika tråkigt när de åker, men nu går allt in i den normala jobbrytmen istället.
Julen är utstädad sen början på veckan...skönt!! Och nu in med det ljusa uppiggande igen :)
Här är det en klass 1 varning på blåsten så det blir spännande att se hur många träd som får ge med sig denna natt. Och graderna har oxå stigit från -28 till +3.....vad är det för väder vi har nuförtiden :O
Nu blir det alltså fullt ös på jobbet igen efter 1 vecka på halvfart, det är lite skönt det oxå på sitt sätt.
Hade middag för alla mina älsklingar igårkväll, ja alla utom Sandra som ligger i kräkisen :/ Då Fredde och Amillia drar hemmåt till Götet ikväll. Så underbart det är att få hänga med alla mina bästa <3
Nej nu är det dags att stänga ner datorn för idag och läsa senaste skvallertidningarna istället, en måste ju hålla sig ajour med deras varande och pysslande :P
På återhörande //Kerstin
Julen är utstädad sen början på veckan...skönt!! Och nu in med det ljusa uppiggande igen :)
Här är det en klass 1 varning på blåsten så det blir spännande att se hur många träd som får ge med sig denna natt. Och graderna har oxå stigit från -28 till +3.....vad är det för väder vi har nuförtiden :O
Nu blir det alltså fullt ös på jobbet igen efter 1 vecka på halvfart, det är lite skönt det oxå på sitt sätt.
Hade middag för alla mina älsklingar igårkväll, ja alla utom Sandra som ligger i kräkisen :/ Då Fredde och Amillia drar hemmåt till Götet ikväll. Så underbart det är att få hänga med alla mina bästa <3
Nej nu är det dags att stänga ner datorn för idag och läsa senaste skvallertidningarna istället, en måste ju hålla sig ajour med deras varande och pysslande :P
På återhörande //Kerstin
tisdag 3 januari 2017
Välkommen 2017
2016 var väl ändå ett himla bra år. Jobbet rullade på som vanligt och med Sandra som hoppade in och avlastade massor nu i slutfasen gjorde att jag inte fått magkatarr i år...tjhoohoo för det minsan :)
Och nu i början på det nya året ska jag sätta mig in i nya och förhoppningsvist snabbare och effektivare ekonomisystem!!!
Vi har ju även haft en fantastisk semestertripp med alla barnen + barnbarn och respektive. Sen fortsatte ju jag och Uffe med bil via Spanien, Franska rivieran upp till Gardasjön och Valpolicella vindistriktet. En helt underbar tur <3
Nu efter nyår så har jag inte avgett några löften, men en vit månad utan alkohol, socker och kolhydrater vore nog på sin plats!!
Nu börjar fibromyalgin besvära mer så då är det dags att göra ett break, speciellt när det har lovats stora vädervariationer åt båda håll. Både -26 och 0 grader under samma vecka....
Ny resa ligger i planeringstatdiet nu under januari månad om inte drömstugan blir tillsalu....vilket jag nu misströstar över...
Kanske kan det nya året även äntligen bjucka på en renovering av vår nedervåning som känns lite trött och sliten just nu. Men den är kanske önsketänkande :)
Ja ett nytt år blir det oavsett, och jag har mycket spännande att se fram emot <3
Så ett riktigt härligt 2017 önskar jag er alla ute i etern!! <3
//Kram Kerstin
Och nu i början på det nya året ska jag sätta mig in i nya och förhoppningsvist snabbare och effektivare ekonomisystem!!!
Vi har ju även haft en fantastisk semestertripp med alla barnen + barnbarn och respektive. Sen fortsatte ju jag och Uffe med bil via Spanien, Franska rivieran upp till Gardasjön och Valpolicella vindistriktet. En helt underbar tur <3
Nu efter nyår så har jag inte avgett några löften, men en vit månad utan alkohol, socker och kolhydrater vore nog på sin plats!!
Nu börjar fibromyalgin besvära mer så då är det dags att göra ett break, speciellt när det har lovats stora vädervariationer åt båda håll. Både -26 och 0 grader under samma vecka....
Ny resa ligger i planeringstatdiet nu under januari månad om inte drömstugan blir tillsalu....vilket jag nu misströstar över...
Kanske kan det nya året även äntligen bjucka på en renovering av vår nedervåning som känns lite trött och sliten just nu. Men den är kanske önsketänkande :)
Ja ett nytt år blir det oavsett, och jag har mycket spännande att se fram emot <3
Så ett riktigt härligt 2017 önskar jag er alla ute i etern!! <3
//Kram Kerstin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)