onsdag 31 januari 2018

Det där med vallningar....

Hur ska man veta om man kommit in i klimakteriet och fått vallningar eller om man är dödsjuk med hetta i hela kroppen?
Jag har nu i snart 1 vecka haft mina första vallningar (tror jag), och läser om det för jag tycker inte att mina stämmer in på alla beskrivningar jag hört och läst.
En vallning ska ju börja kring bröstet och gå uppåt, men mina börjar kring ryggslutet och går samtidigt uppåt till huvudet och nedåt till fötterna....det har jag aldrig hört :O

Och visst kommer de dagtid men är ändå värst under nätterna, där jag nu legat och vridit mig och varit vaken större delen de 3 senaste nätterna! Ska det vara så här???
För jag upplever nästan att ryggen och benen svettas mest??
Eller bör jag söka läkare??

Ja herreje hur ska man kunna veta, lingonveckan kommer ju ganska punktligt ännu, så är det verkligen klimakteriet?

Jag mycket undringar nu så svara gärna!!
//Svetthelge

onsdag 24 januari 2018

Och det kommer mer snö.....

Hahaha...ja herreje, man vet inte om man ska skratta eller gråta med all denna snön!
Tror nästan att det blir någon slags snörekord denna vintern, det har i princip snöat varje dag sen november känns det som.
I helgen mätte vi 90cm men efter 2 dagars snöuppehåll med en bitande kyla på -25 så har det börjat snöa igen och är -2, och de har lovar 20-30cm snö under 1 dygn........merde......

Nu ska ju inte jag klaga eftersom det är älsklingen som sköter den biten av vårt hushålle p.g.a min rackliga nacke, men vart ska man snart sätta all snö??
Och det känns som att gråvädret även tar över ens sinne med sin dysterhet.
Men snart slipper vi det ett par veckor iallafall, och sen börjar ju stugsäsongen i mars med skoter och uteliv varje helg. Där får man tanka så mycket lugn och ro och D-vitaminer.

Ja vi ska till Thailand för första gången och det är faktiskt väldigt tudelade känslor kring den resan både för Uffe och mig. Visst längtar man lite, men ändå inte.
Lite grann som att man ska göra en operation som säkert gör att man mår bättre sen känsla över det....alltså lite oroligt....skumt.... så har ingen av oss känt förut inför någon resa.
Och ska man tolka dessa känslor som att man inte ska åka dit då, eller??
Eller är det kanske bara för att vi inte alls vet vad vi kan vänta oss av det??
Tja mycket tudelat i känsloregistret är det, men om några veckor så är vi ju där och då får vi väl ta det som det blir.
Roligt blir iallafall att se Uffes bror Stefan och han tjej Malajs nybyggda hus i obygden någonstans, få träffa hennes familj, och se det äkta Thailand långt från turiststråken innan vi joinar resten av sveriges befolkning på någon solig ö.

Nåja vi slipper ju snön, det gråa och kylan ett ta iallafall så man ska ju inte klaga. Och att få ett break från jobbet längtar jag så galet fram emot, att bara få slappa och vara utan en miljon tankar på allt och ingenting.
Vi är just i en fas med jobbet där vi bytt ut både faktura och leverantörsprogrammen till ett helt nytt system, som säkert kommer att kunna underlätta massor för oss. Men just nu kan man hålla sig för skratt då det är en miljon saker att ta in, och med hjärnkapasiteten som hos en guldfisk (jag) så är det ju inte helt enkelt alla gånger.
Men jag vi kämpar på Sandra och jag, och plötsligt så måste det ju kännas helt logiskt på alla plan tycker man.
Löneprogrammet gav jag upp med efter att ha suttit en hel dag och kämpat, försökte ringa supporten där det var 86 min kötid, så då gjorde jag lönen i vårt gamla program istället. Det nya får vänta tills nästa årsskifte istället...tyvärr...

Ja så ser mina dagar ut för tillfället så en semester blir nog säkert välbehövligt och inte så dumt ändå i slutändan.

Over and out//Kerstin

tisdag 9 januari 2018

Välkommen 2018

Ett nytt år har så mycket positivt med sig, man kan blicka framåt och undra vad detta året kommer att föra med sig. Vilka upplevelser kommer jag att vara en del av i år?
Det enda som vi har bokat är en resa till Thailand för första gången, annars tycker jag mest om att ta saker som de kommer, utan att ha planerat en himla massa innan. Det är detta med att ha saker inbokade, även om det är jätteroliga saker, som jag tycker kan vara mest stressande.
Vardagsstressen är ingenting jämfört med den inbokade.

Nu släpper vi det för nu ska jag ta avsked av 2017 som verkligen var ett turbulent år med många ups and downs. Det började irriterat med lite familjekonflikter som sedan tonade ut. Mamma fick bröstcancer och opererades och sen var jag med henne i Umeå i maj för strålning under 3 1/2 vecka.
Jag hade mycket på agendan som jag ville göra under den våren/sommaren, men som av förklarliga själ sköts upp eftersom jag inte hade orken till det.
Jag blev helt urdränerad på energier efter den känsloresan vi gjorde mamma och jag. Så många vi träffade som det inte gick lika bra för som för mamma.
Det var lite som att vistas i dödens väntrum.....hua.....

Sen åkte jag och Uffe på en USA resa till Sanibel Island och 1 vecka med Harmony of the sea i Karibien. Helt fantastiskt att få tanka sol och värme och bada massor, eftersom sommaren här hemma var den sämsta i mannaminne.

Sen hann vi knappt komma hem förrän vi firade älskade Vincents 2-årsdag och välkomnade vår älskade lilla prinsessa Alicia till världen <3
Så mycket älsk på augusti <3

Efter det har orken bara sinat och hade jag inte haft hjälp av Sandra med jobbande så vete katten hur jag fixat det.
Några fina helger i stugan där vi tankade energi och fixade lite med en dieselkamin, solceller, min vän vedklyven och sånt var mina andningshål.
Det har tillkommit diagnoser efter många års funderingar, som jag faktiskt är jätteglad över. Nu slipper man mycket av oroandet kring en av de närmaste älsklingarna, och får en mycket bättre förståelse för mångt och mycket. Samt att man inser vad som pickar i en själv och driver en över kanten med jämna mellanrum utan att ha det skrivet på ett papper :)

Sen kom plötsligt julen och en lugnare och skönare jul med bara våra älskade barn med familjer får man söka efter. Den var helt underbar, och både jag och Uffe kunde för första gången på många, många år ha hela 4 dagars sammanhängande julledigt + att vi hade allt jobb färdigt redan den 29/12!! Detta har aldrig inträffat förr!!
Och där har vi 2 klippor att tacka som hjälpt oss massor <3

Så nu när vi kommit över alla julhelgerna tänkte jag ta en snabb check på vågen för att se hur mycket jag har att brottas med innan vi drar till Thailand och man ska klämma sig in i bikinin. Vågen visar -4kg sen veckan före jul!!
Hur kunde detta ens gå till när jag bara tagit det lugnt och ätit massor...nyttigt dock, men ändå??
Och nu har det hunnit slinka i väg 1 kg till....
Familjen och vänner runtomkring blev lite oroliga över raset, och till slut blev ju jag oxå det, så nu har jag beställt provtagning med werlab på läkarhuset Hermelinen. Bara för att kolla för säkerhets skull.
Tror ju att det har med mina kortisolnivåer och min sköldkörtel att göra, men man måste väl kolla upp det ändå.

Ja, ja aldrig kan man då få vara riktigt glad över att gå ner i vikt. Jag som har ätit LCHF sååå länge men det hände inte ett smack på vågen under hela hösten, och nu när tappet äntligen kom ja då ska man oroa sig så att man alldeles säkert stressar på sig kilona igen.....surt sa räven.
Annars har jag bara varit lite småkrasslig under årsslutet, med just lite feber och bara hängig och känningar i andning och hals. Jag har trott på doftallergier men lilla Alicia har oxå varit sjuk nu efter nyår med feber, öroninflammation och en röd hals, så kanske har jag smittat henne med något elände efter vårt nyår tillsammans :/

Nu önskar jag mig ett mycket piggare, friskare och ett lugnare 2018 på alla plan i livet. Jag väntar oxå på besked från länsstyrelen, samebyar och kommun för att kunna bygga mitt andningshål så att hela familjen kan vistas där tillsammans, och kunna njuta av en lång och härlig vår däruppe. Häpp....det är mina största önskningar, ja förutom då fred på jorden, mat åt alla och mera lagomt väder överlag :)

Over and out//Kerstin