Sol, sol, sol..... :)

Vilken underbar start på veckan med ett fantastiskt härligt vårväder! Solen skiner från en klarblå himmel, fåglarna kvittrar och jag blir så full av energi :)
Jag kommer att varva mellan att jobba, tvätta och sörpla kaffe på altanen.....och bara suga i mig D vitaminer. En riktig måbra dag på alla sätt :)

Helgen som gick var också den bästa på länge. Hade en mysdag med Sandra och syster yster i lördags, då vi for till Piteå och strövade runt i affärer och hade lite hemlighetsmakeri för oss. Sen fortsatte vi hemmåt och åkte och firade älskade brorsdottern Vilma som fyllde år. Mycket godsaker slank det ner under dagen, så resårlinning var det enda som gällde när jag kom hem på kvällskvisten.

Kvällen avslutades med bastu och lite soffhäng med Uffe och Sandra, men JB drog så förbenat i ögonlocken så det blev en tidig kväll. Och jag tror inte jag somnat sååå snabbt på en herrans massa år....lovely!!

På söndagen hade vi en riktig latardag, vi satte oss i bilen och cruisade runt och kollade på husfärger. Vi ska måla om huset till sommaren, och behöver få lite tips och ideér om färger. Körde runt på kronan där det finns en massa nybyggda och fina hus.....men där modet är vitt i alla dess former......hm.......
Det kommer inte att bli lätt detta.......just nu står det mellan cremevitt och latteaprikost, vilket är en ganska stor kontrast till mitt tänkta grafitgråa.
Men inser nu efter allt kollandet att grått är så jäkla trist och stelt, och jag vill ha ett varmt och välkomnande hem.
Ja det kommer inte att bli lätt att hitta, och framförallt enas om en fin färg.....som man helst inte ska lessna på inom 10 år minst.....suck....

Nåja vi har ju en dryg månad på oss att bestämma oss, så det löser sig säkert ;)

Nej nu ska jag börja agera lite och hänga ut sängkläderna på vädring, och ta tag i dagen. Hoppas ni får en riktigt bra måndag alla fina därute!!
//Kerstin

Tandläkarskräck och cellförändringar :/

Ja så har jag äntligen, efter många års frånvaro, varit till tandläkaren i går. Tappade en plomb i söndagskväll och kände att nu är det dags.....kände ingen smärta men var rädd för att den skulle komma. Nu visade det sig att tanden var död....phju, men den måste rotfyllas.
Lille skutt=jag i en tandläkarstol, släppte genast en tår av skräck. Men den underbara tandläkaren och sköterskan var så lyhörda och empatiska, så givetvis skickar de en remiss för narkos!!!
Där ska de gå igenom och åtgärda hela munnen, hade ett hål till och har en fraktur i en annan tand. Vilken lättnad!! Och vad skönt att ha tagit tag i detta nu......det har verkligen hängt över mig länge som en riktig surdeg i flera år.
Men för en som har tandläkarskräck så måste det alltid till något bedrövligt innan man tar sig dit.....simmande i ångest :/

De hittade även cellförändringar i slemhinnan på insidan av kinden!! CELLFÖRÄNDRINGAR????? I MUNNEN?????
Men vafasen.....
Cellförändringar är ju nästan cancer......och då är man ju nästan färdig att skottas ner!?!?
Nu slår hjärtat i sambatakt igen.....
Men jag måste skaka av mig detta för nu, de fotade i munnen och skickar bilderna till någon specialist på Sunderbysjukhus, så de lär väl höra av sig om vad som händer sen.

Tydligen är det ganska vanligt med cellförändringar i munnen, och oftast är det ingenting. Att man bara ska ha fortsatt koll på det.
Men hur ofta kollar man sig själv på slemhinnorna där?
Jag har som ett sår, fast inte öppet, och har inte känt av det tidigare. Men nu när man vet om det så känns det hela tiden.
Ja, jag vet, typiskt hypokondriker beteende. Men i mina ögon så måste de operera bort hela kinden, och lappa med något lämpligt grisskinn, och sy med groteska stygn som kommer att vara i klass med frankensteins. Och jag kommer att få leva som en skräckvarelse som barn kommer att skrika och bli rädda för när de ser.......

Känner att jag nog behöver en lobotomi oxå, så jag slipper dessa "worst case scenario" tankar för minsta lilla. Allt kommer säkert att gå jättebra i slutändan!!