Det börjar kännas ganska rejält i både kropp och knopp allt hårt jobbande nu. Jag kommer hem sent från jobbet och går raka spåret i säng, vaknar på morgonen med värk i nacke och rygg. Tar både treo och Diklofenak.....väntar in lindringen, och åker till jobbet vid 11-12 snåret osv...osv.....
Men idag kommer jag att jobba hemifrån iaf, skönt....Då är man bättre på att ta micropauser, och tvättar för fullt samtidigt!!

Idag ska vi även skriva kontrakt på paradiset!!! :) Wiiihooooo.....
Efter en tung period med mycket ledsamheter känns det som att allt positivt plöttsligt händer på en och samma gång :)

Först med spök fönsteröppningen i stugan, sen vår resa till Cypern, där vi nu har fått bytt hotell till ett mycket lyxigare, bara sådär helt utanförvarning :)
Sen har vi helt plöttsligt blivit med hus igen!!! <3
Och så har Jeppe fått två jobb!!!

Man vill nästan nypa sig i armen för att se att man inte drömmer!!!
Jag är så otroligt glad och tacksam över allt positivt som händer!!
Men blir lite nojjig åt andra hållet oxå, att när det händer så mycket gott kanske det ligger nåt mindre kul och väntar i vassen nånstans :/

Hm.....nu tänker jag för mycket igen!! Inte undra på att jag är slut i knoppen!!
Skyller på att det är regnet som gör mig låg ;)
Nu blir det morgonprommis i hällregnet med doggarna!
Och så hoppas jag på att vi alla får en härlig Valborgsmässoafton!! Helst utan regn!!!
Jag kommer nog att grilla min korv på altanen under tak, och sedan ta en tidig kväll.....kul tjej, jag vet! Men jag måste orka jobba i morgon och resten av veckan.......sen ska jag tamejtusans bara viiiiila ;(

Glada Vappen på er allesammans!!

När "andra sidan" hjälper till <3

Igårkväll när jag och Uffe kom upp till stugan upptäckte jag att jag glömt stugnyckeln hemma.....
Uffe trodde att jag drev med honom först, men insåg snart att så ikket var fallet!!! Vad göra???
Åka hem och hämta nyckeln var ju inte ett alternativ, så vi började knalla runt stugan och rycka i dörrarna för att se om de skulle gå att bryta upp utan att skadas......men inte det inte! Detta är solida gamla dörrar!!
Jag ville att vi skulle knacka sönder ett fönster i en dörr, som vi sedan bara kunde spika en provisorisk skiva över tills vi kunde laga det. Men Uffe var absolut inte med på de noterna.....så vad skulle vi göra??
Uppgivna stod vi framför bron och tittade på stugan med förtvivlan i hjärtat.......då mina vänner händer det oförklarliga!!!!
Helt plöttsligt hör vi hur det slår och låter i fönstret alldeles ovanför våra huvuden på övervåningen, och när vi tittar upp så ser vi hur fönstret börjar glänta på sig!!!!
What the f*ck?????
Fönstret som vi aldrig öppnat eller rört har nu delvist öppnat sig....mitt framför våra ögon!!!
Nu behöver vi bara en stege!!
Uffe blir stående lite fundersam och säger -jag är inte så säker på att jag vill gå in :S
Jag säger till honom att går vi inte in nu så kommer han aldrig att vela komma hit mer.....och det är ju inte nå läskiga spöken, detta betyder ju att "någon" verkligen vill hjälpa oss in <3

Jag stövlar iväg för att hämta en stege (tjuvlåna en av grannen, eftersom vår frusit fast i backen), och Uffe hänger på med lite släpande steg.
Vi får stegen på plats och Uffe gör en ansats att kliva på stegen, men ser lite tvehågsen ut. Jag frågar om han vill att jag ska klättra upp och öppna, och man kan höra lättnadens suck på flera mils avstånd när han tar ett stort steg bakåt och säger -ja tack :)
Jag klättrar upp och är faktiskt ganska orolig över vad jag kan få syn på genom fönstret. Men det var ingen där....phuh....
Och fönstret som har 4!!!!! Hakar satt nu bara fast på en som var enkel att få lös. Jag lyfte bara av fönstret och ställde in det genom öppningen och klev in.
Gick sedan med skallrande knäskålar ner och låste upp ytterdörren.

Sen gick vi tillsammans upp för att sätta tillbaka fönstret, och tog även med oss järntråd om det nu skulle vara glappt.....men ikke det!!
Vi hakade fast alla 4 hakar, och skakade och bultade på karmen, men det finns inte en chans att de kan åka upp av sig själva!!
Så om detta inte var en hjälp från "andra sidan", så förstår vi ingenting!!!
Men vi är otroligt glada (även Uffe nu) och tacksamma för den hjälpen. Och vi känner oss mycket välkomna här <3

Tusen tack vem du än är!!! <3
Bamsekram <3

När himlen hämtat hem ännu en ängel.....

Livet är orättvist.....och bör bli längre än 45 år!!!!
Min bästa barndomskamrat har igår somnat in efter en hård fight mot cancern.......
Alla våra härliga, tokroliga och fina minnen strömmar över mig, de flesta innehållande sommar, sol, vatten och en jäkla massa stenar :) <3
Vi var Viinala indianer, och vi hade våra stridsrop........men nu har ditt rop tystnat.......
Sov i ro älskade vän <3
Du kommer alltid att leva kvar i mina finste minnen!!
Kraaaaam....